Nässpray dag 3
Känns som om "lukten" sprider sig ner i halsen, men bara på kvällen.
Nu ska jag inte klaga för det är absolut ingen fara! Smakar/luktar inte jätteäckligt och det är inga problem alls med den :-)
Däremot tänker jag ibland att här sitter jag - som förut inte ville ta p-piller för att det är att utsätta kroppen för hormoner och det ville jag inte - och först sprutar jag kroppen till klimakteriet för att i nästa steg pumpa in en massa hormoner för att massproducera ägg... Hahaha. Tänk vad man kan ändra åsikt ;-)
Lite frustrerad att jag inte kan ha olika kategorier utan allt hamnar i "allmänt". Ska kanske börja flytta till blogspot. Har inte tid att pyssla så mycket idag så jag blir kvar här ett litet tag till! Återkommer med ny bloggadress!
Nässpray...
Först tyckte jag inte att det var något speciellt, förutom att det killade i näsan så att man nästan ville nysa. Sen råkade jag få lite lite som rann ner i halsen. Det var en mindre trevlig upplevelse, så imorse var jag noga med att inte luta huvudet bakåt.
Fick lite lite huvudvärk igår, annars har jag inte känt av några symptom än så länge.
Man kan tydligen få lite vallningar som när man kommer i klimakteriet. Men jag är ju så frusen av mig normalt sett så jag kanske bara blir normalvarm?! ;-)
Skönt att vara igång i alla fall!
Dagens fundering: På första mensdagen skulle man ringa kliniken och få veta när man skulle börja med puregonsprutorna. Man ska alltså inte börja på första mensdagen? Vad händer om man får mens...säg på en lördag? Då kan man ju inte ringa dem! Kan man vänta till måndagen då?
När började ni andra spruta med puregon (kanske skiljer sig mellan olika preparat, så därför undrar jag över just puregon), ni som sprutat med nässpray en vecka före förväntad mens?
Huvudet under armen?
Hur många kom ihåg att ta nässpray imorse? Någon som tror att JAG kom ihåg det?
Nu tror jag inte det är någon fara för det kan vara både 1 vecka och 1,5 till jag ska ha mens så om jag börjar ikväll istället gör ju inte så mycket. Sen kommer jag att tejpa nässprayen på ytterdörrhandtaget varje kväll så jag inte kan missa det på morgonen ;-)
Jag är SÅ himla morgontrött och hjärnan tar väldigt lång tid på sig innan den hoppar igång :-S
Tur att det var idag och inte mitt i kuren som jag glömde den. HUR KUNDE JAG GLÖMMA???
(Och det sägs att nyblivna mammor blir virriga, hur ska jag bli som en sån när jag redan är vimsig?!)
Det närmar sig!!
Jag tror inte att folk som "ojdå, hoppsan jag blev visst gravid. Visste inte att det kunde gå SÅ lätt" någonsin ens i sin vildaste fantasi kan föreställa sig hur det är att längta efter barn och att inte kunna bli gravid. Ibland önskar jag att ALLA skulle få kämpa lite mer. Att inte folk (gemene man) skulle tro att det är något man väljer det här med att skaffa barn eller inte. Att det ska gå så lätt och snabbt.
Kan man förklara för de som inte är insatta? Nej, jag tror inte det. Inte så att de VERKLIGEN förstår hur jobbigt det är...
Jag tänker mig i alla fall vara öppen med ivf-behandlingen så snart jag är gravid. Det är ju liksom ingenting att skämmas för. (Dessutom kanske man slipper allt tjat om eventuella syskon...) Men just nu, mitt uppe i alltihop, orkar jag inte berätta för allt och alla.
På sambons jobb vet chefen om det. Min chef vet ingenting.
Varför ska jag berätta att vi försöker få barn?? Om det hade gått naturligt hade chefen inte fått veta någonting förrän efter 3 månader, så vad är skillnaden nu. Jag tänker istället hur jobbigt det blir om det inte lyckas eller om man får missfall i början. Då vet de ju att man försöker bli med barn och kanske frågar om det etc. Nä, här ska inte informeras förrän "alla" får veta. Ja, inte NI då!! Er tänker jag ju givetvis uppdatera kontinuerligt :-)
Dagens fundering
Påverkar det chanserna att det ska lyckas?
Varför är det svårare att bli gravid när/om man har endometrios?
Det är det som snurrar i huvudet just idag :-)
Matfunderingar
Tänker att nu när man ska göra ivf-behandling så kanske man borde rycka upp sig lite på mat/middagsfronten.
Helgerna är allra värst. Vi har ju så mycket att göra på vår gård att det sällan blir någon mat förrän seeent på kvällen. Sent = 19 - 19.30. Jag vet, alldeles för sent! Vi borde verkligen ha en "mamma" som ropar in oss med "nu är det dags att äta" *ler* Jag tänker att jag borde börja äta någon form av lunch även på helgerna. Åtminstone fil och macka. Det är bättre än ett glas cola och några kakor som det blir nu i bästa fall.
Men vad äter man? Har ju vissa krav på maten: inga inälvor, inte skaldjur, absolut ingen ruccola. Sen ska den ju vara lättlagad. Gärna god också ;-)
Hemskt gärna lite nyttig mat som kan vara bra för en så småningom gravid mamma... Man borde nog äta mer varierat! Äter antagligen alldeles för lite grönsaker också, men gillar inte grönt. Försöker gilla det :-)
Någon som har bra vardagsrecept att dela med sig av?
Maila mig på lillasyster76(snabela)hotmail(punkt)com! Eller lämna det i kommentaren - det kanske är fler som vill ha tips på bra recept?
Puh!
Gårdagen tillbringades med släktkalas med en massa småbarn. En prövning... känns ju som ALLA andra får barn hur lätt som helst :-/
Observera FÅR, inte skaffar. Barn är väl inget man bara "skaffar"?! Inte vi i alla fall.
Det måste vara ett uttryck använt enbart av folk som får barn lika lätt som kaniner blir dräktiga...
Är inte helt nöjd med blogg.se än, lutar lite åt att flytta till blogspot där jag har min "vanliga" blogg. Den där jag inte skriver något om den här sidan av mitt liv.
En del är väldigt öppna med sin barnlöshet, andra inte. Vi har valt att inte berätta något. Förutom för de som tjatade som värst på oss om att "skaffa" barn. Varenda gång. Man blev ju lite matt av allt tjat.
Varför är det alltid de som tror att de måste befolka jorden själva med sina alla avkommor som är de som tjatar värst på de som är barnlösa?! Att mormor/farmor skulle "tjata", DET har jag mycket lättare att förstå. Nu gör inte våra mammor det, men jag misstänker att de skulle bli allt annat än ledsna av att få barnbarn ;-)
Funderar lite över om det kanske är en bra variant det här med att inte hinna skriva/läsa bloggar på helgerna. Då får man ju lite "andrum" och tänker på någonting annat ett litet tag. För på vardagarna kan jag ju inte hålla mig ifrån det och det blir ju lätt så att man fastnar i det och tänker och funderar kring allt.
Börjar kännas som att det närmar sig med nässprayandet nu. På torsdag ska jag börja. Hoppas inte biverkningen är trötthet för jag är ju halvdöd redan :-) Hur ska det bli då? *skrattar*
Lite bakgrund kanske...
Kanske borde berätta lite om mig själv?
Jag är 35, sambon 44. Vi träffades 2005 och sökte hjälp april 2009.
Först utredde de såklart, men de hittade inget fel på någon av oss.
Jag misstänker att jag har endometrios eftersom jag har så enorm mensvärk, men det var ingenting de kunde se på ultraljudet. Men det skulle ju kanske kunna förklara barnlösheten?
Vi fick prova tabletter (Pergotime) och sedan även försök med insemination.
Mitt upp i allt dog min pappa efter en lång och jobbig sjukdomstid, vilket givetvis gjorde att vi hade annat att tänka på ett tag. Känner att jag måste vara någorlunda fokuserad för att orka med "bebisverkstaden". Det i sig är ju jobbigt så att det räcker :-/ Lagom till vi kom igång igen blev sambons mamma riktigt sjuk. Men nu är vi på gång igen med nya friska tag. Vi ska precis börja med första (och förhoppningsvis enda) ivf-behandlingen.
Jag har velat ha barn ända sen 25-årsåldern. Då tittade man avundsjukt på alla som gick runt med stora magar. Idag blir jag bara ledsen när jag ser/hör folk som blir gravida. Det är klart att man försöker skaka fram ett leende och säger grattis när det är folk man känner, men sen när man kommer hem...då rinner tårarna. Fråga sambon hur många gånger jag varit helt förkrossad. Jag tror att han med flit undviker att berätta när folk ska ha barn numera...
Det är ju inte alls att man missunnar folk graviditet och barn, men man blir ju sååå avundsjuk och ledsen för att man själv inte kan få något barn.
Inte blir det ett dugg bättre av när man möter kompisar från förr (från tiden då man var smal som en pinne, dvs innan jag träffade sambon och gick upp 20 kg där många kilon satt sig just runt magen) som pratar med en samtidigt som de stirrar på magen. Då blir jag både irriterad och ledsen. Eller de 2 som faktiskt har frågat rent ut om jag väntar barn. Fatta vilken dubbel kränkning! Att behöva förklara "nej, jag är bara tjock" samtidigt som man bara vill tjuta. (Fast mitt BMI är under 25 så så tjock är jag ju inte. Men i deras ögon. De är ju vana vid den spinkiga jag.)
Har inte bestämt mig än...
Om man får kommentarer på nyare inlägg ser man dem ju lätt, men om någon kommenterar ett gammalt inlägg är det ju lätt att missa den/de kommentarerna. Samtidigt är det ju trevligt när de kommer upp på en gång så man kan se att det fungerat. Ska fundera över hur jag ska göra. Är ju oftast inne här varje dag så det borde inte ta alltför lång tid innan kommentarerna är synliga även om jag måste godkänna dem först!
Följetong :-)
Gissa vad jag gjorde efter jobbet igår? Jo, jag var på apoteket. Jag måste snart ha träffat hela personalen på det apoteket ;-) Fick inte betala igår heller för det strulade. Jag fick i alla fall tillbaka 236 kr och ska få en faktura hemskickad. Inte ofta man går in i någon butik och kommer ut 236 kr rikare ;-)
Får väl se om de lyckas få det rätt sen när de skickar fakturan. Skönt att slippa åka dit varenda dag nu i alla fall.
En vecka kvar till nässprayandet. Är lite kluven till att läsa andra bloggar just nu. Eftersom jag är lite småskeptisk till äggplocket och inte tycker om att saker gör ont så är det upplyftande att läsa att en del knappt känt någonting, men mindre lyckat att läsa att andra haft så ont att de knappt stått ut. Så nu ska jag hoppa över alla inlägg som handlar om just äggplock. Inte skrämma upp mig mer än nödvändigt.
Det här med överstimulering känns också läskigt. Men om man låter bli att läsa på så mycket blir man nog mindre orolig :-) Hoppas det i alla fall!
40% chans att det lyckas...varför känns det som att det är såå många som misslyckas både två och tre och fyra gånger? Jag ska höja statistiken. Det ska gå! På första försöket. Det måste gå. Är ju 35 redan så jag börjar få lite panik över att åren rinner iväg. Hade helst velat vara en yngre mamma. Man vill ju inte vara gammal och trött när man får goa barnbarn sen ;-)
Lite tankar
Så har jag tänkt varenda gång. När vi provade Pergotimetabletterna. När vi körde våra insemineringsförsök. Samma sak varje gång. Jag tänker "Nu så, nu går det, den HÄR gången ska det lyckas" och sen när det inte gör det blir jag ju såklart både besviken och ledsen.
Men jag funkar inte så att jag kan rycka på axlarna och säga whatever och vänta och se vad det blir för resultat.
Jag är ju den som redan har köpt några könsneutrala bodysar, gosedjur, snuttefilt. Ja ni hör ju! Jag är kanske inte riktigt klok... men så här var jag med mina hästar också. Visste inte om jag någonsin skulle kunna ha/få en häst, men jag började köpa på mig borstar, hovkratsar och annat i väntan på. Nu står jag här med egen gård och två egna hästar där hemma! Det funkade! Måtte det fungera lika bra med bebistänket ;-)
Men jösses...
I torsdags var jag där första gången. Då hade de inte alla varor hemma. OK. Helt förståeligt. Medicinerna kostar ju en hel del och jag förstår att de inte vill lagra dem.
De skulle sms:a mig när de fått hem alla varor.
På fredagen ringer de mig (!) och säger att alla varor inte kommit. De skulle ju sms:a NÄR de fått dem och dessutom sa jag till tjejen bakom disken att jag kan hur som helst inte hämta medicinerna på fredagen.
Nåja. De skulle få hem det sista måndag eftermiddag.
Måndag eftermiddag hade jag fortfarande inte fått något sms, men tänkte att jag åker väl dit ändå och hör med dem. Då fungerade inte datasystemet och expediten bad mig återkomma på tisdagen.
På tisdagen åkte jag dit igen. Nu med en förhoppning att allt skulle fungera. Vad händer då? Jo, det strular som bara den. Medicinen har kommit. De hade delat upp allt på 2 ordrar så jag fick först betala 236 kronor. Alltså skulle jag sen betala resten för den andra ordern. Högkostnadsskyddet är ju på 1800:- så jag skulle ju betala nästan 1600:-. Nä. Då visar det sig att första ordern som jag redan hade betalat var registrerad på föregående högkostnadsskydd.
Hur är DET möjligt?! Receptet blev ju till och med utskrivet EFTER det datumet?!
Killen vid disken kallade dit en kollega och tillsammans stod de och kliade sig i huvudena.
Det slutade med att jag fick ta med mig alla medicinerna utan att betala mer än 236:-
På hemvägen en timme senare ringde de och vill att jag ska komma in IGEN när jag har tid och betala 1800:- och få tillbaka 236 kronor kontant.
Omständigt? Nä vadå...
*suckar*
Känns som en lång följetong det här. Har inte så stor lust att åka dit idag igen, men skönt att ha det avklarat. Tar ju en stund eftersom det är en rejäl omväg att åka dit efter jobbet.
Men varför skulle någonting fungera första gången? Vore ju alldeles för bra ;-)
Storhandla...
Ska hämta ut alla produkter jag ska ha. Blir dyrt. Över högkostnadsskyddet så det kommer gå på 1800:-
Det första jag ska använda är i alla fall nässprayen som nedreglerar ägglossningen.
Apoteket hade inte alla varor hemma förra veckan så nu har jag beställt dem så att det bara är att hämta dem i eftermiddag. Skönt att få hem allting på en gång så att man vet att det finns där hemma.
Nedräkning
Här startar vår resa
Vi ska precis börja vår första ivf-behandling.
Vi har blivit utredda och är så kallade ofrivilligt barnlösa. De kan inte hitta något fel på någon av oss, men ändå vill det sig inte.
Det är ju en sådan sak som man kanske inte vill berätta för allt och alla man känner så här i början så därför startade jag den här bloggen. Som en liten ventil, men samtidigt för att kunna få en liten "dagbok" att gå tillbaka till.
Vi har redan provat med tabletter (får återkomma med namnet på dem ifall någon är intresserad) och med sprutor följt av insemination 2 gånger. Eller är det 3? Hmm. Har i alla fall inte fungerat.
Igår var vi och pratade med läkaren. När det är en vecka kvar till min nästa mens ska jag börja med nässpray för att trycka ned ägglossningen. Eftersom de misstänker att jag har endometrios (pga den enorma mensvärken) så vill de följa protokollet för endrometriostjejer. Det är jag mycket tacksam för! Antar att det skulle kunna bli olidligt annars?
Då börjar man tydligen med att trycka ned ägglossningen en vecka före mens. Sedan får man mens och blir av med den slemhinnan som redan har bildats. Därefter stimulerar man ägglossningen med hjälp av sprutor.
Ägg plockas ut och befruktas och 2 dygn efter det sätts det förhoppningsvis tillbaka igen.
Det var hela proceduren i korta drag. Välkommen att följa om du är nyfiken på fler detaljer.
I inledningsskedet skriver jag mestadels för min egen skull, så att jag ska komma ihåg vad som hände och hur det kändes osv.
