minblivandebebis

Kanske borde berätta lite om mig själv?
Jag är 35, sambon 44. Vi träffades 2005 och sökte hjälp april 2009.
Först utredde de såklart, men de hittade inget fel på någon av oss.
Jag misstänker att jag har endometrios eftersom jag har så enorm mensvärk, men det var ingenting de kunde se på ultraljudet. Men det skulle ju kanske kunna förklara barnlösheten?

Vi fick prova tabletter (Pergotime) och sedan även försök med insemination.
Mitt upp i allt dog min pappa efter en lång och jobbig sjukdomstid, vilket givetvis gjorde att vi hade annat att tänka på ett tag. Känner att jag måste vara någorlunda fokuserad för att orka med "bebisverkstaden". Det i sig är ju jobbigt så att det räcker :-/ Lagom till vi kom igång igen blev sambons mamma riktigt sjuk. Men nu är vi på gång igen med nya friska tag. Vi ska precis börja med första (och förhoppningsvis enda) ivf-behandlingen.

Jag har velat ha barn ända sen 25-årsåldern. Då tittade man avundsjukt på alla som gick runt med stora magar. Idag blir jag bara ledsen när jag ser/hör folk som blir gravida. Det är klart att man försöker skaka fram ett leende och säger grattis när det är folk man känner, men sen när man kommer hem...då rinner tårarna. Fråga sambon hur många gånger jag varit helt förkrossad. Jag tror att han med flit undviker att berätta när folk ska ha barn numera...
Det är ju inte alls att man missunnar folk graviditet och barn, men man blir ju sååå avundsjuk och ledsen för att man själv inte kan få något barn.

Inte blir det ett dugg bättre av när man möter kompisar från förr (från tiden då man var smal som en pinne, dvs innan jag träffade sambon och gick upp 20 kg där många kilon satt sig just runt magen) som pratar med en samtidigt som de stirrar på magen. Då blir jag både irriterad och ledsen. Eller de 2 som faktiskt har frågat rent ut om jag väntar barn. Fatta vilken dubbel kränkning! Att behöva förklara "nej, jag är bara tjock" samtidigt som man bara vill tjuta. (Fast mitt BMI är under 25 så så tjock är jag ju inte. Men i deras ögon. De är ju vana vid den spinkiga jag.)